han får min värld att stanna. han får mina läppar och kinder att le bara av en blick. han ger mig fjärilar i magen när han rör vid mig. för att inte prata om när han kysser mig. när han lägger mitt huvud i hans hand och kysser mig. eller när han pussar mig på pannan när jag ligger i hans famn? han får hela min värld att stanna. och han förstår inte, han kommer aldrig förstå. för det går inte att förklara för en människa att man är så kär att man inte vet vad ska ta vägen, inte så pass att dom fattar hur jävla mycket det är. för varje gång han ler, eller pratar, eller andas. då vet jag att det är rätt. och att jag är hans, han är min, vi är tillsammans och det är rätt.

ibland kan jag ligga vaken bara för att få höra hans andetag när han sover. och för att titta på honom för han är så jäkla fin. sen att vakna bredvid honom, och pussa på honom innan jag ens har hunnit vakna till. det gör mina dagar helt fantastiska. 

men han förstår inte. att han är hela min värld. ingen förstår. inte ens jag